Vår och singoalla hör ihop!

Nej, jag har inte övergivit symaskinerna och gått på trädgårdsskötsel! Jag tänkte fotografera klöverklänningen ute men det blåste så rackarns att det inte blev bra. Då såg jag blåsipporna vi har på tomten och kunde helt enkelt inte motstå dem. Våren gör mig glad!


Den här singoallan har jag haft länge i huvudet. Redan förra sommaren ville jag sy en singoallaklänning men det blev aldrig av. När jag nu budade hem det här tyget på Tradera (älskar klövertyget) så visste jag direkt vad det skulle bli. Önskar bara att jag kunde få tag i den blå versionen av tyget. Koboltblå klöver på vit botten och vice versa. Kan det bli vackrare...tycker jag då som älskar blått! Kanske kan man trycka det själv eller är kanske mönstret skyddat? Vet faktiskt inte vem som hittat på det här mönstret- kanske någon där ute i cyberspace vet?

Av någon outgrundlig anledning så gick det inte att sy fast resårerna med resårsömmen som det brukar gå att göra på byxor och liknande. Det blev helt enkelt inte tillräckligt snyggt. Resåren jag sytt fast i ärmsluten lyckades jag sprätta bort men i halsringningen så bara ville det sig inte att sprätta heller..så jag klippte resolut bort resåren. Det gjorde ju att den blev lite vidare än vad jag tänkt mig från början, så jag fick korta av resåren lite för kanalen sedan. Plus att sömsmånen åts ju upp av min klippning..

Men jag är i alla fall nöjd med slutresultatet. Funderade länge på att sy dit ett par fickor men bestämde mig för att det får bli nästa gång. Nästa gång vill jag också förlänga ärmarna lite och korta av längden lite. T är ganska kort så den här är ganska så lång på henne.

Material: Bomullstyg med brandgula treklöver på från 70-talet, resår.
Mönster: Från Ulla Welinders Sy och sticka 0-3 år. Stl. 86/92.
Roligast: Att jag äntligen sydde en singoalla och i det här härliga tyget dessutom.


Annars är det stora sjukhelgen igen...! Igår blev E sjuk igen, stackarn hade ju vattkoppor hela påsken..och sedan märkte vi att även lillasyster hade feber och var gnällig. I hennes fall tänkte jag att nu är det väl hennes tur med vattkopporna för det stämmer i inkubationstid...men inte en prick har vi hittat ännu och idag är hon mycket sämre. Har sovit hela förmiddagen (och det minns jag inte ens sist hon gjorde), efter frukostvällingen kom hon och sa "Pova, mamma, pova!".
Sedan lyckades jag få i henne en halv välling till lunch nu. Får väl se om det dyker upp några prickar...