söndag 28 mars 2010

Med hjärtliga önskningar...

om lyckat tillfrisknande... För några veckor sedan kom äldste sonen hem med ett brev från skolan som inte var så roligt. En av hans fröknar hade drabbats av cancer och blev med omedelbar verkan sjukskriven. Min R går i ettan så fröknarna är rätt så viktiga för honom. Han var lite nere när vi pratade först och ville att jag skulle komma och hjälpa till i skolan. Söta vän!

Något ville vi ge till fröken. Men inte det vanliga. Så kom jag på att jag sett vetehjärtan i Hellos blogg för ett bra tag sedan. Det kändes som en bra idé. Både omtanke och värme på en gång liksom...

R valde färg: det skulle vara rött. Jakten på vete började och det var inte så lätt att få tag på...tur då att Hello själv inte är så långt borta och var så snäll och delade med sig av de vete hon fått över när hon gjorde sina hjärtan! Tack snälla Hello!!!
Jag sydde ett innerhjärta i bomullstyg (ett gammalt örngott som fick hjälpa till) och fyllde det med vete. Sedan sydde jag "velourdräkten". Efter en hel del pillande fick jag innerhjärtat åt rätt håll och kunde sy igen ytterhjärtat. Vi provvärmde hjärtat i micron: det fungerade bra. Sedan fick R skriva ihop ett litet brev åt fröken som vi la med i paketet när vi slog in alltihopa. R tog med paketet till skolan och jag tror att fröken fick paketet i fredags. Jag hoppas att hjärtat kan vara till glädje.

Material: vitt bomullstyg, lakansväv, från ett äldre barnörngott. Röd, julröd, velour från Hilco (spillbitar är bra att spara ibland!) och vete från Hello.

Mönster: Eget: med inspiration av pepparkaksformen, sedan format för att få det som jag ville ha det.

Roligast: Finns det något roligt i sånt här? Ja, det ska vara att jag hoppas att fröken kan känna sig uppskattad och omtyckt, att hjärtat kan värma när det är jobbigt, både i själ och i verkligheten.



Alla barnen här hemma ville ha egna hjärtan. Vi får väl se om det kan bli av. Just nu har jag alldeles förfärligt mycket att göra på jobbet och måste nog ägna några timmar åt jobbet ikväll, allra senast.

Nu är det här en syblogg men jag kan inte låta bli att ta upp det här: Alla ni som har barn i skolan, gå in och läs under kampanjen "Mer tid för varje elev" på lärarnas riksförbund och om ni tycker att era barn är värda mer än ca 3 minuter/vecka så visa gärna det!

Ha en skön söndag!

söndag 21 mars 2010

Vårig knytklänning som godkändes med tvekan...

...av den rosaälskande treåringen här hemma. Hon gillar svart också så jag trodde den skulle vara given...men nix, inte förrän jag påpekade att det fanns "kniner" på den så gick den hem! Men nu verkar den å andra sidan tagits till hjärtat ordentligt.

Egentligen ingenting mystiskt med denna klänning. Det var bara att jag blev så sugen på att sy knytklänning och i samband med det så landade det rosa skogs-tyget här och ja, så tänkte jag att interlock kan man ju ha på sommaren också....?

Mönster: Eget i stl. 92/98.

Material: Rosa skogs-tyg (Johanna Allardh) från Mjuka tyger. Gul muddväv från mina gömmor som fungerade riktigt bra med det gula på tyget...för en gångs skull...

Roligast: Svisch, swosch så var den klar. Precis så smidigt som det ska gå när man egentligen inte har tid att sy...alls. När man borde jobba...fast man har helg...



Annars är det fullt ös som vanligt. Mysiga diskussioner med barn i alla åldrar...kaos lite här och var, brutalmycket att göra på jobbet, trött som en 85-åring..., ja inget nytt på fronten här iaf...! Och nej, klänningen är inte sned, det är den fantastiska kameravinkeln som blir när fotoproffset tar kort....;-)

tisdag 9 mars 2010

En dröm för en treåring?


Nu mina vänner blir det roooosa så det smäller om det! Min lilla T har blivit stor treåring och pratar väldigt mycket om rosa . "Mamma- de ä ju jåsa, ja älkar jåsa" -typ. Jag gillar iof rosa, har man två söner så blir det mycket av det andra också, men tycker att det är synd att det är en färg så starkt förknippad med tjejer. Nåja, för att göra fröken lycklig så var jag iväg förra veckan och köpte lite roooosa tyger. Bland annat denna ljusrosa velour. Färgen är lite svårfångad på bild, som vanligt när det gäller velour. Det var premiär för mig att sy ett broderi. Och om ni undrar varför det ser lite konstigt ut runt broderiet så beror det på att jag sköljt ur soluvliesen lite slarvigt. Tunikan behövs nog tvättas för att bli perfekt där.

Jag förstår varför det säljs speciella symaskiner som enbart broderar...för det var betydligt pilligare än vad jag tänkte mig först. Kul, men tidskrävande. Nu var det ju mitt första, och det lär bli fler, så de blir väl bättre och bättre med tiden. Jag hade heller ingen härligt glansig broderitråd så då fick det bli sicksack för att synas ordenligt. Från början hade jag tänkt mig raksöm. T såg i alla fall vad det skulle föreställa.

Tunikan har en superhärlig kul grej på luvan. Först tänkte jag ta bort den detaljen från mönstret eftersom jag har en klätterglad tjej, men så tyckte jag ändå att den gav tunikan bra karaktär så den fick bli kvar. Volanger är inte min grej normalt, det är sånt pillande med rynkning och så. Men här passar det.

Jag valde att sätta en cerise rosett fram för att få lite extra piff vid halsringningen. Vet ni, sockersötare än så här vet jag inte om det går att få. Ja, det ska vara om det läggs till lite spetsar också... Det var en liten utmaning att sy tunikan eftersom mönstret var på tyska, och min tyska är nästintill obefintlig. Sent omsider (d.v.s. efter jag var klar) lyckades jag hitta att det fanns en översättning till engelska på företagets hemsida....men det gick ju att sy ändå som synes. Tyvärr blev ärmarna väldigt långa för min T så jag måste fundera på hur jag ska korta av dem tillfälligt. Funderar på ett veck.

När jag nu ändå höll på så blev det ett par byxor till också. Först tänkte jag välja att sy dem i en av färgerna som fanns på fjärilen, men så tänkte jag att vad 17, nu ska det bli så mycket rosa som det går! Dessutom har T ett par cerisebyxor som nog fungerar. Och ett par gröna kan man göra också. Kunde inte motstå den här bilden: solen skiner som besatt in genom vardagsrumsfönstret och ger härliga skuggor och känsla av vår. Hade en bild till utan solsken, men den har blogger trollat bort...

Mönster: Tunikan: Farbenmix´s Jule sweater i stl 98/104. Lite stort för min T. Kanske gör jag en till i annan färg i den mindre storleken. Det ska egentligen var delat fram med en ficka på magen men den struntade jag i. Jag skulle ju brodera! Byxan: mitt favoritbyxmönster till T från Ottobre. Minns ej nr, men har figurerat tidigare här i bloggen. Stl. 92 med avkortade ben, ungefär som stl 86 i benlängd.

Material: roooosa velour från Sundbybergs Textilcentrum. Cerise sidenband, soluvlies och totally stable till broderiet. Färgen är ljusrosa, men inte så blek att den knappt syns.

Roligast: Det var kul att prova en helt ny modell. Och kul att prova att "brodera" lite. Och faktiskt riktigt roligt att få göra något riktigt sockersött. Sedan är det väl inte så där jättepraktiskt med volanger längst ned på ärmarna på en treåring, men vaddå.....;-)


Solen skiner som en besatt här. Underbart. Setet ovan blev dock inte sytt idag, inte i helgen som var heller, utan i fredags. Med värktabletter i kroppen. För jag är hemma med en riktigt otrevlig bihåleinflammation. Igår var det vårdcentral som gällde. Kom hem med antibiotika och specialnässpray. Igår kväll kändes det ganska bra. Idag känns det inte alls lika bra. Värktabletterna fungerar halvdant, trots en specialmix på doktorns inrådan. Så orken är inte på topp. Men jag kunde inte motstå att göra det här inlägget. Nu ska jag vila.

lördag 6 mars 2010

Byxor, byxor, byxor....

Glad E poserar glatt (med legobygge i handen därav den underliga handvarianten) i nysydda byxor. För nej, jag har inte gått över till vårkläder ännu. Borde väl det, men det känns inte så ännu...när man tittar ut iaf. Solen är där, men också 1 meter snö, minst. Och kalla mornar. Så, nä, jag fortsätter med velourisar! Under denna sportlovsvecka skulle jag handla tyg i en viss färg till lilla damen här hemma. Storebror var med och föll som en fura för ett stjärntyg. Men visst måste även mellanbror få ett par byxor? Han gillar grönt så vi valde gemensamt, storebror och jag, ut detta gröna stjärntyg. Nu är min E ganska så smal av sig så det var perfekt att använda sig av Meedoms form 1 här. Som ni ser blev det pösigt nog ändå. E gillade färgvalet och jag fick en hel sydag igår när hela ligan var hos farmor och farfar, så då passade jag på att fixa till dessa åt honom!


De här är till storebror R och vilken tur att jag sydde de nedan först.. Jag hade klippt ut dessa för ett bra tag sedan att matcha pirattröjan, men sedan har jag inte hunnit sy så mycket alls.

Varför var det tur att jag sydde de orange först? Jo, mönstret i fråga är säkert bra..men inte är det i stl 128 iaf....! De är flera kilometer för långa i benen (tur att det är muddisar för då gör ju inte det något) men R gillar det (tycker det ser ut som stjärnbyxor då, han menar nog kändisbyxor, varifrån han fått det vet jag ej, men är han nöjd så är jag nöjd, nästan..) och i midjan och baken var de brutalhöga!! Vi skrattade gott åt resultatet båda två (clownbyxor sa herren), innan jag åtgärdade det hela med att klippa bort 6cm i midjan. Nu är de lite bättre.

Jag sydde de orange först, men de gröna är i samma mönster och nu när jag visste att de var storlek supersize så klippte jag bort en 8 cm i midjan...och kortade av benen lite... De gröna blev jättebra i midjan, fortfarande lite långa i benen, men R ville ju ha dem så.

E´s byxor med synliga muddar. Läckert det här stjärntyget. Smular en massa som velour gärna gör dock. Sanering av maskiner pågår!

Mönster: E´s byxor: Meedoms form 1 stl. 5 år. R´s byxor: Welinders i stl 128/134...men de är enorma...och jag följde mönstret exakt så jag vet inte vad som hände....

Material: stjärnvelour i grönt och orange från Sundbybergs Textilcentrum, aubergine mudd och orange mudd från mina gömmor.

Roligast: Kul att äntligen få beta av lite i syhögarna. Nu är det annat på tur... Har fått en kanonidé men den får vänta lite....

Mindre kul:...för jag, mitt fån, insåg lite för sent att mitt mönsterpapper var på upphällningen! Använde sista biten med mm-passning. Så på måndag får jag nog mina nya rullar från Bibbi. Har visserligen lite prasselpapper någonstans men det är så jobbigt att arbeta med att jag nog hellre väntar....


Sammanfattningsvis: Strunt i sömsmåner och gå ned minst en storlek nästa gång jag syr sådana här byxor från Welinders mönster! Annars är väl det ganska så okej här i sportlovets sista skälvande minuter. Själv har jag visserligen varit förkyld hela veckan och blev sämre igen i förrgår men solen skiner ju så vackert så det kan man glädjas åt!
Ha en skön lördag allihopa!